Musik: If all I was was black

Mavis Staples If all I was was black innehåller tio medborgarrättsliga pamfletter, där budskapet utan omsvep är kärlek och endräkt för ett land i splittring. Det är magstarkt material för Trumpianer och populister. För oss andra är det en spjutspets mot deras smutsiga agenda.

Musik: Trouble no more: The bootleg series vol. 13

Bob Dylans kristna period var inte så mycket andlig som predikande. Den stundtals förekommande bibliska mysticismen fick lämna plats för ett bokstavstroget uppvaknande som alienerade honom från publiken, men tycktes stärka artisten själv.

Musik: This sweet old world

Inkilad mellan ett självbetitlat praktverk och det definitiva genombrottet med Car wheels on a gravel road, kom 1992 års Sweet old world i kläm, och föll i orättvis glömska.

Musik: Carry fire

Robert Plant åldras med nyfikenhet. En bohemisk elegant låter han idag återhållen eklekticism fungera som ett slags omvänd spegelbild till den musik som en gång satte honom på kartan.

Musik: All American made

I en värld som lär långsamt talar Margo Price rakryggat klarspråk – om patriarkat och tröga nationalister, om lika lön och om ljusskygga män i maktens korridorer.

Musik: Rule 62

Whitney Rose lånar titeln till sitt andra studioalbum från tolvstegsprogrammets regel om att inte ta sig själv på för stort allvar. Det är träffande. Ty mycket lite här formuleras med större eftertryck.

Musik: Sky trails

Inte ens den bäste siare hade kunnat förutspå att David Crosby 2017 skulle vara den mest intressante av de kinkiga Laurel Canyon-killarna. Nu har sjuttiosexåringen spottat ur sig tre soloalbum på fyra år, fler än vad han har mäktat med på tre decennier.

Musik: Centralmassivet

Thåström är som en smartphone, varje inkarnation innebär små på ytan obetydliga tweaks av hård- och mjukvara, som alltjämt gör stordåd för prestandan.

Musik: Dripping Springs

Joana Serrat har stundtals känts som en americanans Enya – för all del kompetent men med en tendens att premiera atmosfär framför musikaliskt kött.