Musik: To the sunset

Genom åren har Amanda Shires svurit sig fri från genrebundna förpliktelser till förmån för musikaliska upptäcktsfärder såväl inom som utom den vidsynta rotmusikens trygghetssfär. På To the sunset korsas uttrycken i en koncentrerad kompott av indietvistad americana och elektronisk pop där Shires, trots spretiga utgångslägen undviker att gå på kollisionskurs med sig själv.

Musik: Lifted

Det går inte att anklaga Israel Nash för att stampa på stället. På album nummer fem transponerar artisten den kontemplativa och elektriskt sprakande americanan från de två närmaste föregångarna till ett sinneslugnets högslätt.

Musik: Wide awake

Det finns en logik i Rayland Baxters produktion som gör gällande att varje studiogiv följs  av en EP med avskalade omskrivningar av moderalbumets sånger – det är något att se fram emot, ty Wide awake hade tjänat på ett mer sparsmakat formspråk.

Musik: God’s favorite customer

Father John Misty skalar ner, till glädje för alla och en var. Ty nog är det så att den excentriske personan nådde ett slags vägs ände med fjolårets överjästa albumgiv.

Litteratur: Vardagar

Vardagar är dagboksblad, en för Ulf Lundell välbekant vandring från vår till vinter. Romanen äger släktskap med såväl 1989 års En varg söker sin flock som dess syskon Frukost på en främmande planet och, kanske främst En öppen vinter (senaste albumet Skisser kompletterar texten liksom föregångarens medföljande album).

Musik: Deafman glance

På Deafman glance fortsätter Ryley Walker att vandra den rastlösa vägen,  mot ett mer elektriskt och i excentrism stöpt uttryck. Det hade kunnat vara en hopplöst stökig historia, men det låter i alla avseenden ljuvligt.

Musik: Roxy: Tonight’s the night live

Det tidiga sjuttiotalet var den bästa och värsta av tider för Neil Young – på några få år skulle han nå sina dittills största kommersiella framgångar, men också lida tunga personliga förluster.

Musik: Tiltad

Efter år av Weill- och Waits-flirtar och öststatliga vagabondfärder hittar Andi Almqvist slutligen hem, till Malmö och skånskan. Det är en välkommen växling som skänker artistens redan välljudande musik ytterligare tyngd.

Musik: The tree of forgiveness

En skymningens atmosfär vilar över John Prines The tree of forgiveness. Den minner inte så lite om den som Harry Dean Stanton lyckades frammana i sitt farväl i John Carroll Lynchs film Lucky. Prine arbetar med samma komponenter – en djup medvetenhet om alltings förgänglighet, men också förmågan att möta det stora allvaret med glimten…

The straight hits!

The Texas-Jerusalem crossroads i all ära, Josh T. Pearsons finaste stund heter alltjämt Last of the country gentlemen. Inte bara är det ett av det tidiga tiotalets mest sorgligt förbisedda album, men också en alldeles utsökt och skakande inblick i det mänskliga psykets mörkare skrymslen.

Musik: Skisser

Det var längesen Ulf Lundell riktigt trollade med orden. Tiden då han kärnfullt lyckades skildra besvikelse och ilska över samtiden (Xavante, Fanzine, På andra sidan drömmarna) ersattes länge av tämligen stillösa raseriutbrott. Det lät på det hela taget pliktskyldigt och platt.