Årets album 2016

1. Sturgill Simpson – A sailor’s guide to earth
(Atlantic/Warner)
Låter sig läsas som den bästa av noveller, där varje kapitel tillåts vara lika rikt som den helhet av vilken de är del. Det är ett sagolikt album.


2. Daniel Romano – Mosey
(New West/Border)
Sinnrikt formulerade sånger bär en starkt brinnande konstnärlig flamma. Sällan har den lyst så skarpt som den gör här.

 


3. Amanda Bergman – Docks
(Ingrid/Border)
Lysande och självklar musik som stilfullt balanserar Fleetwood Macs tidlösa popmagi med något slags drömskt amalgam av psykedelisk americana och elektronisk bombasm.


4. Nick Cave & The Bad Seeds – Skeleton tree
(Bad Seed Ltd./Playground)
Nick Cave & The Bad Seeds mest intima verk – djupt sorgset och försiktigt trösterikt.

 


5. Leonard Cohen- You want it darker
(Columbia/Sony)
Cohens mest vitala på elva år. Ett mer än värdigt avslut.

 

 


6. Amanda Shires – My piece of land
(Amanda Shires/BMG)
En halvtimmeslång studie i slitstark americana, som räcker klart längre än sin speltid.

 


7. David Ramirez – Fables
(Sweetworld/Border)
Urstark rock från sylvass penna, med hjärta och hjärna i synkroniserad takt.

 

 


8. Angel Olsen – My woman
(Jagjagjuwar/Playground)
En minimalistisk och explosiv stilstudie i egensinnigt och fortsatt fängslande konstnärskap.

 

 


9. VA – Day of the dead
(4AD/Playground)
Omfattande och vacker hyllning till Grateful Dead. Många gånger djärvt formulerad, och djupt tillfredsställande.

 


10. Van Morrison – Keep me singing
(Exile/Universal)
Van Morrison hittar hem, med besked.

 

 


11. Bon Iver – 22,a million
(Jagjagjuwar/Playground)
Justin Vernon plockar isär den förutfattade bilden av artisten, i sökandet efter nya uttryck.

 

 


12. Ryley Walker – Golden sings that have been sung
(Dead Oceans/Playground)
De små rörelsernas bredd bor i Walkers hittills bästa försök.

 

 


13. David Crosby – Lighthouse
(David Crosby/Groundup Music)
En ytterligt närvarande, mild röst som försiktigt lyser upp allt mörkare tider.

 

 


14. Neil Young – Peace trail
(Warner/Reprise)
Lekfullt och överraskande fräscht från rockens mest bångstyrige.

 

 


15. Sam Outlaw – Angeleno
(Six Shooter Records/Border)
Trots ett stundtals pastischartat uttryck visar Sam Outlaw alltjämt att han är långt mer än en kuriositet.

 

 


16. Carter Sampson – Wilder side
(Continental/Border)
Fin americana av självklar framtidsröst.

 

 


17. Paul Simon – Stranger to stranger
(Concord/Universal)
Fokuserat och piggt av outröttlig låtsnickrare.

 

 


18. Mavis Staples – Livin’ on a high note
(Anti/Playground)
Högkvalitativt från soulens starkaste röst.

 

 


19. Margo Price – Midwest farmer’s daughter
(Third Man/Border)
Bekännelse-country av gammalt snitt, med ny stämma.

 

 


20. Mudcrutch – 2
(Warner/Reprise)
Överlever egentligen bara på övervikten av Petty-kompositioner, vilka å andra sidan är hans bästa på många år.

 


21. Joana Serrat – Cross the verge
(Warner/Rootsy)
Drömskt smygande americana rik på växtkraft.

 

 


22. A Tribe Called Quest – We got it from here… thank you 4 your service
(Epic/Sony)
Vital och allt annat än nostalgisk återkomst av hiphop-legendarerna.

 


23. VA – God don’t never change: The songs of Blind Willie Johnson
(Alligator Records/Border)
Rökiga och rufsiga översättningar av en rik låtskatt.

 


24. Brent Cobb – Shine on rainy day
(Elektra/Warner)
Lika mått spar- som finsmak på slitstark debut.

 

 


25. Lambchop – Flotus
(City Slang/Playground)
Kurt Wagner korsar snyggt sin soulbestänkta country med elektroniska inslag och R’n’B.

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *