Robert Plant åldras med nyfikenhet. En bohemisk elegant låter han idag återhållen eklekticism fungera som ett slags omvänd spegelbild till den musik som en gång satte honom på kartan.
Carry fire är ett album löst i fogarna, ja nästan sävligt, som alltjämt vet att låta behärskning vara nyckeln till skönhet.
Här bänds uttrycken. Den amerikanska bluesen samsas med tongångar från Mellanöstern, engelsk folk gifter sig med meditativ psykedelia. Sångernas transparens lämnar dem vidöppna för små men betydelsefulla skiftningar, där gränserna krossas med mjuk hand och spetsade öron.
Om medvetenheten om alltings förgänglighet vilar som en dunkel slöja över sångerna, är stigarna som ohjälpligt vandras mot den hoppfullt upplysta. Robert Plant väljer att se ögonblickens prakt. På Carry fire håller de sig kvar länge.
Mark Andersson
Robert Plant – Carry fire (Nonesuch/Warner)
