Musik: Fan ta NPM

Hjelles andra album låter som en repris. Det sägs förstås i de mest positiva av ordalag, ty få artister äger samma förmåga att skildra rutinbunden vardag.

Musik: By the way, I forgive you

Den som har tvivlat på Brandi Carliles relevans som en av den samtida countryns främsta berättare kan sluta nu. Artistens sjätte album trumfar allt hon hittills har producerat, och för all del också mycket av övriga skråets minst lika ambitiösa försök.

Musik: Rare birds

Det finns ett starkt släktskap mellan Jonathan Wilson och Father John Misty. Artisterna glider inte bara in och ut ur varandras projekt, de när också samma kärleksfulla respektlöshet mot sjuttiotalets musiktraditioner, och ett slags metakritik mot hipsteridealen.

Musik: Good luck

Texasbördige doldisen Matthew McNeals andra fullängdare, Good luck är inspelad med Israel Nash och hans band, i densammes studio i hemstaten.

Musik: Lionheart

Att skriva sig fri, men också att skriva insikt är grundbultar i H.C. McEntires konstnärskap. Debuten Lionheart är en lans dragen för rätten att älska den en vill.

Musik: Love in the Milky way

Nog kan en dra relevanta paralleller mellan Sarah Klang och Meat Loaf. Den stora rösten är förstås knäckande bra, men Klang jobbar också med samma sorts teatraliska nostalgi som Jim Steinman begåvade sina mest tongivande alster med – om än med ett helt annat musikhistoriskt fokus.

Musik: Rifles & rosary beads

Mary Gauthier har samlat berättelser från krigsveteraner och sammanställt dem i nya Rifles & rosary beads. Det är en ofiltrerad samling sånger med närgången emotionell spännvidd.

Musik: Nerveless & Human touch

Den impulsive Daniel Romano inleder 2018 med att släppa två album. Tillgängliga digitalt under strängt begränsad tid är Nerveless och Human touch syskonalbum formulerade enligt klassisk devis – det ena elektriskt, det andra i huvudsak akustiskt och avskalat.

Musik: From A room: Volume 2

Chris Stapleton lärde måttfullhet av albumdebutens väl långa omfattning och delade upp inspelningarna från RCA Studio A på två nätta volymer. Det är album till färg och form snarlika varandra, där Stapleton ansträngningslöst väver slitstarka kompositioner ur den vidsynta countryns mest välbeprövade formspråk.