#tbt: The stone

2012 skulle jorden enligt föga tillförlitliga källor slutligen gå under. Av det blev intet annat än återaktualiserande av eviga frågeställningar kring existensen och livet efter detta.

David Olney omsatte idéerna i en sex sånger lång skildring av påskberättelsen, sedd genom ögonen hos karaktärer i Jesus någorlunda närhet.

The stone är inget evangelium. Här ryms ingen lovsång. Genom att rikta blicken tvåtusen år tillbaka i tiden, söker Olney finna klarhet i de händelser som har givit återklang i den västerländska samtiden.

Frågorna förblir förstås obesvarade. Men de berör alltjämt i närgånget mänskligt skildrande av människorna (och djuren) som befolkar berättelsen.

Olney berättar grovhugget och närvarande till minimal instrumentering om förvirring i det dualistiska förhållandet mellan kropp och ande – hos soldaten, helbrägdagöraren, rövaren och förrädaren. Och hos åsnan, som ytterligt gripande tillåts symbolisera mänskliga bryderier, bördor och den tröst som står att finna i övertygelsen, vilken den än må vara.

Mark Andersson

David Olney – The stone (Deadbeat Records, 2012)


#tbt är en på torsdagar återkommande musikhistorisk återblick.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *