Musik: Wooh dang

På de två syskonalbumen Alabursy och The green stone förfinade Daniel Norgren slutligen sitt formspråk. Med naivistiska penseldrag och ett kärleksfullt men knappast plikttroget förhållningssätt till traditionerna målade han stora känslor i återhållen musikalisk skrud, där influenserna agerade vägvisande parenteser snarare än stenstoder.

Musik: Guy

Tio år efter kärleksfulla hyllningsalbumet till Townes Van Zandt visar Steve Earle nu sin andre mentor samma vördnad.

Musik: This (is what I wanted to tell you)

Rastlös och ovillig att måla in sig i ett hörn styr Kurt Wagner på This (is what I wanted to tell you) Lambchop ytterligare en bit ut i de elektroniska farvattnen. Det är en rimlig utveckling från 2016 års Flotus, och ett mer fullständigt kliv mot den meditativa soul som flirtades med på föregångaren.

Musik: Eraserland

Tim Showalters ideliga ältande om musikens helande kraft är stundtals utmattande tjatigt. Berör sångerna inte avvägningar mellan familjerelationer och rockstjärnetroper komplicerar de, som här, skapandet självt, dess vedermödor och det manliga geniets kamp för sin genialitet.

Lyrik: Rätten

Vem har rätt till sanningen? Vad är sant? Pernilla Berglunds tredje diktverk jagar klarhet i frågor vars svar har undanhållits, eller sträcker det sig efter ett språk för det outtalade.

Musik: Light’n up

De tvära kasten dominerar Matthew Logan Vasquez tredje album i eget namn. Ena stunden vågar han närgången, ja bokstavligt talat intim skaldekonst om familjen, det kringflackande musikerlivet och diskrepansen dem emellan, i den andra släpper han eftertanken för ett vältrande i muskulös collegerock.

Musik: Död musik

Titeln till trots är Södra Sveriges tredje album Död musik en synnerligen livskraftig historia. Det spretar som en hel utbudsdag av rock i bred genrekostym

Musik: Tip of the sphere

Tip of the sphere är ett bångstyrigt syskon till 2016 års melodiskt äventyrliga men välkammade Mangy love. Här abstraherar Cass McCombs formspråket till ett friare och i vördnadsfull Garcia-kostym formulerat idiom, där de instrumentala utflykterna många gånger är överordnade sångernas strama ramverk.

Musik: Finally Free

Nerveless och Human touch som Daniel Romano smög ur sig i början av året upplevdes i mångt och mycket som bokslut över den snärtiga pop och rock som har genomsyrat artistens senaste produktioner.

Konsert: Israel Nash, Kulturbolaget, Malmö, 17/11

Det är lätt att slänga sig med termer som hippie när det talas om Israel Nash. Visst, den fredspredikande bergsmannen bär rocken som  ett blommigt plakat. Men Sedan 2013 års Rain plans har det funnits en tydligt disciplinerad linje i Nashs musikaliska gärning, också i ”flummet”, som för all del är mer av ett tillskrivet attribut…

Konsert: Christian Kjellvander, Kafé de luxe, Växjö, 7/11 2018

Drygt tjugo år in i karriären har Christian Kjellvander sannolikt inte varit bättre än han är idag. De tre senaste albumen tillhör katalogens finaste och liveformen har slipats i takt med formspråkets utveckling mot en friare dialekt, som för den skull inte förlorar sina kärnvärden.