På Out of sight expanderar folktraditionalisten Jake Xerxes Fussell sitt uttryck. Genom att låta ett lyhört band ta plats på samtliga albumets sånger vinner musiken en flexibilitet som ger artistens redan finkänsligt formulerade läsningar av 1900-talets amerikanska folksånger ny rörlighet.
Musik: Bird songs of a Killjoy
Bird songs of a Killjoy är i mångt och mycket en direkt förlängning av Bedouines (Azniv Korkejian) klanderfria debut, men det handlar inte om en trist repris. Konstruerad kring samma fina amalgam av återhållen pop och svepande folk bygger artisten istället nya rum inom det egna konstnärskapet.
Musik: Western stars
Att känna oro när Bruce Springsteen till synes ger sig ut på en ny genreutflykt är knappast obefogat. Med den pastischartade The Seeger sessions förhållandevis skarpt i minnet finns all anledning att förhålla sig skeptisk till artistens förmåga att kliva utanför ramarna för sitt väletablerade formspråk.
Musik: The saint of lost causes
Justin Townes Earles forte har alltid varit det karaktärsdrivna berättandet. Med minimalistisk stilistik har han satt ord ton till de största och minsta av känslor. Det är kvaliteter som tacksamt nog finns intakta också på artistens åttonde album. Men The saint of lost causes bjuder också en skarpare skiftning i fokus, från hjärtslitande bekännelser till sociopolitisk storytelling.
Musik: Stillwater
Den som väntade på uppföljaren till Frankie Lees fins debut väntade inte förgäves. Med Stillwatercementerar artisten sin roll som synnerligen skarpsynt berättare på en välbefolkad americana-karta.
Musik: Tranorna kommer
När Ulf Lundell klär sju sånger från fjolårets Skisser i fullbandskött är resultatet i mångt och mycket älskvärt.
Litteratur: Vardagar 2
Ulf Lundell skriver enligt devisen att det som är värt att sägas är värt att upprepas. Vardagar 2 är mer av samma, en fortsättning på de dagboksblad som Lundell lika opretentiöst som gripande formulerade i 2018 års sammanställning.
Musik: Pony
Orville Peck är ett långfinger i ansiktet på de konservativa falanger som ställer autenticitetskrav på den amerikanska countryn. Mot en västernmytologisk fond utmanar den maskerade artisten genrens troper i ett slags amalgam av indiepop och spaghettivästern.
Musik: I need a new war
Craig Finn skriver nära asfalten och kontorsrummen, från vardagsrummen med de alltför nedsuttna sofforna, från de små köken och de mentala krypin som krymper och expanderar lite i tandem med livets skeenden.
Musik: Wooh dang
På de två syskonalbumen Alabursy och The green stone förfinade Daniel Norgren slutligen sitt formspråk. Med naivistiska penseldrag och ett kärleksfullt men knappast plikttroget förhållningssätt till traditionerna målade han stora känslor i återhållen musikalisk skrud, där influenserna agerade vägvisande parenteser snarare än stenstoder.
Musik: Guy
Tio år efter kärleksfulla hyllningsalbumet till Townes Van Zandt visar Steve Earle nu sin andre mentor samma vördnad.
Musik: This (is what I wanted to tell you)
Rastlös och ovillig att måla in sig i ett hörn styr Kurt Wagner på This (is what I wanted to tell you) Lambchop ytterligare en bit ut i de elektroniska farvattnen. Det är en rimlig utveckling från 2016 års Flotus, och ett mer fullständigt kliv mot den meditativa soul som flirtades med på föregångaren.