Musik: Prisoner

I kölvattnet efter uppbrottet skriver Ryan Adams självinsikt. Artisten vänder blicken mot egna tillkortakommanden, och formulerar ett skilsmässoalbum där det underliggande själsliga mörkret strimmas av hoppfull acceptans.
Adams svänger friskt mellan muskulös rock, blyg bombasm och stunder av akustisk eftertanke, i utmärkta spår som den luftigt skissade Haunted house, Fleetwood Mac-flirten till titelsång, och den av subtilt blås avrundade Tightrope.

Fernissan är förvisso tämligen trist – Audiovisuellt rör sig Prisoner någonstans i landet mellan Ashes & fire och 2014 års självbetitlade album – men den låter fördelaktigt sångerna ta plats.

Ömt snidade, med slipat melodisinne och lyrisk pregnans gör de Prisoner till ett smäckert sammanhållet album, där Ryan Adams, i upplösningens tid förmår låta relevant igen. Det om något är ett nog så gott betyg.

Mark Andersson

Ryan Adams – Prisoner (Blue Note/Universal)