Nerveless och Human touch som Daniel Romano smög ur sig i början av året upplevdes i mångt och mycket som bokslut över den snärtiga pop och rock som har genomsyrat artistens senaste produktioner.
På Finally free stakar artisten ut en delvis ny riktning. Det är ett album som fortsatt dryper av audiovisuell äventyrslystnad, men i lekfullheten ryms också ett kontemplativt, i det närmaste sorgesamt anslag där ett privat sökande (efter mål, mening och konstens inre väsen) vävs in i lager av folkig och ordrik mysticism.
Romano låter medvetandeströmmarna flöda fritt. Ord och ton glider sömlöst in och ur varandra, strofer och tonspråk upprepas som mantran eller milstenar som markerar den krokiga vägen mot högre vetande. Stundtals ljuder det riktningslöst men också kittlande i fantasifulla instrumentala krumsprång och introverta grubblerier.
Det gör Finally free till ett litet kosmiskt konststycke i Daniel Romanos mångfacetterade katalog.
Mark Andersson
Daniel Romano – Finally free (New West/Border)
