Ryley Walker är en märklig artist – en musikalisk nostalgiker som gräver djupt i sextio- och sjuttiotalens folkrock och med osviklig närvaro lyckas kanalisera såväl Tim Buckley och John Martyn som Van Morrison, utan att låta det minsta ansträngd.Golden sings that have been sung är mindre drömsk än fjolårets genombrott Primrose green, lika fokuserad men mer koncentrerad. Det ger ett tätare samspel mellan ord och ton, där det nostalgiska grävandet blir mindre av ett självändamål.
Visst snuddar Walker fortsatt vid fria jazzflirtar och utdragna gitarrexcesser, i fina The halfwit in me och The roundabout. Men det återhållna anslag som dominerar sånger som den tjusiga bagatellen I will ask you twice, det smygande murret i Sullen mind och dagbokssidorna The great and undecided och Funny thing she said visar snarare på de små rörelsernas bredd.
Det är sånger lika återhållet kontemplativa som klacksparksmässigt nonchalanta. Samtidigt bitskt humoristiska och allvarsamt formulerade skalar de bort de mest krampaktiga ambitionerna ur Walkers uttryck, och gör Golden sings that have been sung till artistens solklart bästa försök.
Mark Andersson
Ryley Walker – Golden sings that have been sung (Dead Oceans/Playground)
