De tvära kasten dominerar Matthew Logan Vasquez tredje album i eget namn. Ena stunden vågar han närgången, ja bokstavligt talat intim skaldekonst om familjen, det kringflackande musikerlivet och diskrepansen dem emellan, i den andra släpper han eftertanken för ett vältrande i muskulös collegerock.
Light’n up är således ett album med dålig impulskontroll, men det är också en samling sånger som på ett fint sätt speglar dispositionen i artistens liveframträdanden där det bångstyriga lynnet för det mesta blottas ofiltrerat och uppriktigt.
Också i det korta albumkoncentratet bär Vasquez sitt hjärta utanpå kroppen. Här finns en en underliggande (och stundtals besvärande) undertext som skildrar psykologin i artistens omlokalisering från Texas till Oslo. Det är en spännande ariadnetråd som dessvärre inte följs till slutet, istället tappas den bort i en förvisso omedelbart underhållande men i spretigheten tämligen kortlivad helhet.
Mark Andersson
Matthew Logan Vasquez – Light’n up (Dine alone/Border)
