Orville Peck är ett långfinger i ansiktet på de konservativa falanger som ställer autenticitetskrav på den amerikanska countryn. Mot en västernmytologisk fond utmanar den maskerade artisten genrens troper i ett slags amalgam av indiepop och spaghettivästern.
Det må låta som en spretig cocktail, men Pony är ett överraskande sammanhållet album. Inom det för all del pastischartade ramverket finner Peck fritt spelrum för ett slags bastardiserande av genrekonventioner, där queer cowoboy-estetik och filmiska pretentioner utmanar såväl machoideal som vithetsnormer.
Visst blir anslaget stundtals väl ansträngt, men det bor också uppriktighet och påtaglig musikalitet i det genomgående underhållande och välljudande idéutmanandet.
Mark Andersson
Orville Peck – Pony (Sub Pop/Playground)
