Den tolfte volymen i Bob Dylans bootleg-serie tar ett samlat grepp om de dryga två år då folksångaren slutligen svidade om till rockpoet.
Den kompletta volymen omfattar arton skivor, med samtliga tagningar som spelades in under perioden. Det är kompletisternas dröm, och en smått makalös studie i en artists konstnärliga utveckling. De kortare formaten på sex och två skivor, är förstås mer lätthanterliga – det sistnämnda som album betraktat också mest lyssningsvärt.
Långt mer än den tionde volymen, som sammanfattade åren 1962-1964 är The cutting edge: 1965-1966 en musikbiografisk guldgruva. Inte bara för att perioden utgör en betydligt större brytpunkt i artistens skapande. Men också för att bilden av den otvungenhet med vilken de slutgiltiga albumen tycks vara skapade delvis punkteras.
För nog är det kittlande att höra artisten traggla fram Desolation row, eller göra upptemporock av Visions of Johanna. Men framför allt är det fascinerande att ta del av den hantverksmässiga möda och den närmast maniska driftighet som såg Dylan landa i karriärens dittills finaste album.
Ingenting här är måhända bättre än de slutgiltiga tagningarna, det säger en del om den fingertoppskänsla med vilken Dylan sovrade ur mängderna med material här. Men försöken blottlägger den unge Bob Dylans gränssprängande sökande efter färg och form – egensinnigt och omedelbart fängslande.
Mark Andersson
Bob Dylan – The cutting edge: 1965-1966
