I drygt tre decennier har James McMurtry författat mikornoveller om det stora och lilla livet, med en hudnära uppriktighet som tunnar ut fiktionen och gör den omedelbart relaterbar. I hans berättelser är förlorarna många och segrarna små, men omsorgen om varje precist frammejslad karaktär är lika betydande som de skeenden vilka artisten med osviklig förmåga och detaljsinne lyckas fylla inom den komprimerade rocklåtens ramverk.
The horses and the hounds är inget undantag från formeln. Albumet följer sju år på utsökta föregångaren Complicated game och bär mycket av dess skarpt formulerade fundament i sin sammansättning. Men det är också en klart mer elektriskt laddad historia som har fler beröringspunkter med rakrockande Candyland och Saint Mary of the woods än kanske något annat ur McMurtrys katalog.
Aldrig en överflödets man har McMurtry renodlat uttrycken, slipat refrängerna och lämnat över mycket av de tunga lyften till musikanterna. Det låter för det mesta alldeles självklart även om det tar emot att behöva konstatera att också lejonparten av artistens särpräglade (och sorgligt underskattade) gitarrspel har lämpats över på den för all del ytterst kompetente David Grissom.
Den som vill lyfta fler petitesser kan hävda att somligt här låter en smula definitionslöst, vi andra gläder oss åt ännu ett stycke litterär kött och potatis-rock formulerad med en pregnans som är få i kollegiet förunnad.
Mark Andersson
James McMurtry – The horses and the hounds (New West/Border)
Utvalda spår
Decent man, Canola fields, What’s the matter, Vaquero.
Lyssna också på
Greg Brown – Covenant
John Hiatt – Beneath this gruff exterior
Jason Isbell – Something more than free
