Mitt i mitten av Valerie Junes femte album möts artisten och Carla Thomas i ett stycke explosiv soulbombasm som hade kunnat utgöra crescendot på vilket hårtslående album som helst. Det är två röster med fyra decennier mellan sig som tillsammans väver ett skirt nät som liksom kröner The moon and stars: Prescriptions for dreamers i drömsk tidlöshet.
Resten då? Ja, den är knappast parentesmässig den heller. Infallsrikt spretar och sprätter albumet åt alla möjliga håll men blir ändå Junes hittills mest genomarbetade och fängslande.
Skrivningarna här frisvär sig med eftertryck från genremässiga bojor. Istället agerar June spänstig melodimagiker som bekymmerslöst låter sångernas hudnära anslag omslutas av en svallvåg av muskulösa arrangemang, småskalig nyansrikedom och ett lika vitsigt som djupsinnigt berättande som klammrar sig fast och ljuder väldigt i sin sköna ombytlighet.
Mark Andersson
Valerie June – The moon and stars: Prescriptions for dreamers (Concord/Universal)
