Justin Townes Earles forte har alltid varit det karaktärsdrivna berättandet. Med minimalistisk stilistik har han satt ord ton till de största och minsta av känslor. Det är kvaliteter som tacksamt nog finns intakta också på artistens åttonde album. Men The saint of lost causes bjuder också en skarpare skiftning i fokus, från hjärtslitande bekännelser till sociopolitisk storytelling.
Karaktärerna som rör sig in och ut ur sångerna här färdas under en apokalypsens hotfulla himlar, tonsatta med patenterat stötig akustisk gitarr och gråtande steel guitar. Den återhållna desperationen är allmängiltig snarare än privat. Också i de mer ystra av sånger lurar en skevhet som hotar att dra med subjekten i ohejdbara skred bortom deras kontroll.
Det är ett anslag som skänker ytterligare laddning till Earles barskrapade men slagkraftiga skaparkonst i ett knippe sorgesamma och belysande sånger att räkna bland artistens bästa.
Mark Andersson
Justin Townes Earle – The saint of lost causes (New West Records/Border)
