Purgatory var ett av fjolårets allra finaste album. Således är det inte särskilt konstigt att ett visst mått av spänd förväntan råder när Tyler Childers besöker Folk å rock.
Någon anspänning märks alltjämt inte på artisten, som allena på scen bjuder givmilt ur den unga katalogen.
Childers förmår bygga stora musikaliska rum ur förrädiskt enkla sånger. Ett slags John Prineska kvaliteter bor i komponerandet, där allvar smidigt balanseras med ögonblick av vass humor.
Bäst låter Banded Clovis och Honky tonk flame. Liksom färska Snipe hunt ger de Childers finkänsliga gitarrspel och karaktäristiskt spruckna röst spelrum i längre narrativa utsvävningar. Men också mer koncentrerade stycken som Universal sound, Shake the frost, Born again och Feathered indians framförs med stor närvaro i det sparsmakade formatet.
En lysande berättare bedriver Tyler Childers ett konstnärskap som redan nu upplevs lika slitstarkt som erfaret.
Mark Andersson
