Det motståndslösa komponerandet är Margo Cilkers forte. Artisten har en förmåga att med hantverksmässig fingertoppskänsla formulera sånger som lägger sig väl tillrätta bland såväl framträdande samtidingar som väletablerade föregångare. Lite förvånande är det därför att lejonparten av tredje albumet Little white cross är skrivna av andra artister.
Det ställer högre krav på leveransen. Utmanande blir det förstås hos en artist som väljer sparsmakad effektivitet framför flärd. Men Cilker spinner sångerna (av bl.a. Sera Cahoone, Ian Tyson och Stephanie Davis) fint i den egna väven (bara Tom Pettys utsökt rakrockiga Walls sticker ut som en snygg men ovälkommen maska). Cilkers egna är alltjämt finast, sånger som Molly and Me, State line och Maryhill peaches, Goodnoe pairs är utsökta kompositioner som lovar gott för framtida gärning.
Mark Andersson
Margo Cilker – Little white cross (Fossil)
