Christian Kjellvanders uttryck blir allt friare. Han rör sig mellan lösa fogar, abstraherar rocksångens konstruktion och väljer exkursioner i instrumentala universum istället för att förlita sig på givna vägvisare. Liksom på Doom country (samarbetet med Tonbruket) lutar sig About love and loving again oblygt mot den fria jazzen. Arvet från spretiga amerikanska musiktraditioner blir i sammanhanget mest ett löst hållet grundverk som ger tunn återklang i helheten.
Väl är väl det, ty Kjellvanders hypnotiska krängande över själens karga marker blir alltmer trollbindande för varje giv. Här kliver den skyndsamma nervigheten och de brett blickande perspektiven som genomsyrade mycket av 2018 års Wild hxmans åt sidan för ett återhållet minimalistiskt sökande efter nya och gamla sammanhang.
Det låter villande men aldrig riktningslöst i smygande rytmer, atmosfäriska syntar och återhållna elektriska gitarrtoner, med Kjellvanders röst som ett mässande Aum över ljudlandskapen.
Den som vill kan dra paralleller till sentida Nick Cave eller kanske Swans genreöverskridande utflykter. Men refererandet är egentligen tämligen ointressant när uttrycket är så självklart eget som här. Chosefritt bär Christian Kjellvander sin musik på starka axlar, vägen de vandrar ljuder lika suggestiv som ändlöst vacker.
Mark Andersson
Christian Kjellvander – About love and loving again (Tapete/Border)
Utvalda spår
No grace, Process of pyoneers, Actually country gentle.
Lyssna också på
Nick Cave & The Bad Seeds – Ghosteen
Kjellvandertonbruket – Doom country
PJ Harvey – Let England shake
