Skisser hette det när Ulf Lundell 2018 lite överraskande släppte ifrån sig tjugosju nya sånger. Att det handlade om precis det blir uppenbart när ytterligare låtskelett nu ännu en gång kläs i köttig fullbandskostym.
Där Tranorna kommer lyftes fram av frisk luft och lätta handlag är Telegram desto bistrare, det må vara säsongsbetonat och speglar förstås tiderna, men den gråslagna plåtslagarrocken låter också mer sunt framåtlutad än på länge.
I producentstolen plockar Andreas Dahlbäck sporadiska referenser från Tom Waits, Daniel Lanois och Pelle Ossler (gitarrfantomen dyker också upp med slipade strängar på några av spåren). Nog för att det inte handlar om en audiovisuell helomvändning, men greppen ljuder alltjämt friskt också för en luttrad Lundell, som tidigare bara befunnit sig i tassemarkerna av den industriellt färgade rocken. Här finner han fin balans mellan experimentlusta och den atmosfäriska återhållsamhet som har färgat många av artistens finaste sånger.
Det härjar och åskknallar om en metallisk Lovisastorm, Fram mellan stenarna och Tomt rum (från det sorgligt förbisedda komplementet till prosalyriska verket En öppen vinter) får här en fylligare kostym som inte berövar ursprungsversionerna sin minimalistiska sprängkraft, Hela dagen lång är en välbekant och luftig bagatell, och Solen och vinden lyfts till ett mästerverk i det lilla av Karin Hellqvists känsliga violin, som likt en blek fackla spränger genom dunklet.
Mark Andersson
Ulf Lundell – Telegram (Rockhead/Warner)
Utvalda spår
Solen och vinden, Fram mellan stenarna, Lovisastorm, Kallt té halv 10.
Lyssna också på
Ulf Lundell – En öppen vinter
Ossler – Stas
Neil Young – Le noise
