Thåström är som en smartphone, varje inkarnation innebär små på ytan obetydliga tweaks av hård- och mjukvara, som alltjämt gör stordåd för prestandan.
I det stora perspektivet erbjuder också Centralmassivet fortsatt marginella skiftningar i artistens etablerade dramaturgi, men Thåström bryter också tydligare med den lätt avmätta bekvämlighet som ruckades på redan med albumföregångaren.
Här är uttrycket mer perforerat. Gospeln tillåts leta sig in i det bekanta tonspråket, därmed adderas ytterligare till en ekvation till den mullrande bluesen, som tidigare bara har hintats om. Kompositionerna har dessutom återfunnit delar av den konventionella rocksångens form, utan att aldrig någonsin bli nostalgiskt tillbakablickande.
Justeringarna ställer inte Thåströms musikaliska formel på ända, men de breddar trädets grenverk, och tillåter artisten att låta mer själfull än på länge.
Mark Andersson
Thåström – Centralmassivet (Razzia/Sony)
