Jeffrey Silversteins kosmiska americana är så bekymmerslös att den är lätt att ta för given. Någonstans i skärningspunkten mellan countrytintad psykedelia och boogie vajar den som tunt flor i sensommarvinden. Men det är också den meditativa tålmodighet med vilken det musikaliska nätet vävs som är själva fortet i Silversteins skapande.
Han skriver friktionsfria kompositioner för öppna vägar och lika öppna sinnen, som inte tar så mycket hänsyn till vare sig genrekonventioner eller föreställningar om hur countrymusik ska låta. Här samsas kompakta syntmattor med rytmiska explosioner, jamexkursioner och krautigt driv, med Rick Pedrosas pedal steel som ständig härförare och Silversteins röst (korsa Bill Callahans bariton med Lee Hazlewoods leverans och man hamnar någorlunda rätt) som återkommande men inte obligatorisk reseledare över landskapen. Spretigt, ja för all del, men den hand som sammanfogar beståndsdelarna gör det med sömlös precision.
Som resultat blir Doggone Silversteins hittills mest fullbordade giv. Den lägger sig väl till rätta bland verk av andra orädda samtidingar som Bobby Lee, Sean Thompson och återkommande samarbetspartnern Barry Walker Jr, som alla förmår vara traditionsbärare på sina egna villkor.
Mark Andersson
Jeffrey Silverstein – Doggone (Full Time Hobby)
