Få drygt fyra decennier långa karriärer har som John Mellencamps böljat så vilt mellan kvalitativa toppar och dalar. Artisten är så konsekvent inkonsekvent att det börjar låta som ett beröm.
Sedan sent tjugohundratal har Mellencamp alltjämt funnit skör balans i ett mer jordnära uttryck, utan att för den skull låta så särdeles anmärkningsvärd.
Album nummer tjugofyra är egentligen inget undantag från formeln. Mellencamp panerar sina berättelser i krispig och företrädesvis akustisk traditionsrock. Det låter hemtamt och introvert i sånger som med nyfikenhet rör sig genom åldrandets skymningsland.
Men Mellencamp återfinner också stadga i låtköttet och en glöd i formuleringarna som på senare år har saknats. Kanske har pandemins inskränkningar tvingat ner artisten i själsdjupen, kanske är det samarbetet med Bruce Springsteen (som medverkar på tre spår) som har gett luft till den kreativa elden? Oavsett vilket låter John Mellencamps musik på nytt inspirerad och genomarbetad.
Nog för att Strictly a one-eyed Jack aldrig kommer riktigt nära de sentida, och T-Bone Burnett-producerade, karriärtopparna Life, death, love and freedom och No better than this, men det tassar kring dem utan att skämmas.
Mark Andersson
John Mellencamp – Strictly a one-eyed Jack (Republic/Universal)
Utvalda spår
Wasted days, Driving in the rain, Did you say such a thing, A life full of rain.
Lyssna också på
John Mellencamp – Life, death, love and freedom
Bruce Springsteen – Letter to you
John Hiatt – Crossing muddy waters
