Med spröd stilistik skapar Justin Townes Earle laddning i de mest spartanska av skrivningar. Hans sånger har aldrig mått dåligt av minimalistisk instrumentering eller variationsfattigt gitarrplock. Ändå är det en fröjd att på Kids in the street höra Earles musik låta klart fylligare än vanligt.
Mike Mogis klär artistens sånger i en varm och rymlig kostym som öppnar upp musikaliteten i kompositionerna. De återkopplar fint till formspråket från genombrottet Harlem River blues, och dess bredare spektrum av country, blues och rock.
Nog för att Earle inte bryter ny mark, men musiken pulserar av vital skaparlust och spelglädje. Maybe a moment, Champagne Corolla och Trouble is är ystra stunder välsnidad rock. Annat, som titelspåret och There go a fool blottar Earles patenterat melankoliska ådra, tungsint men alltid försiktigt hoppfull.
Framför allt vinner albumet på Earles förmåga att ansträngningslöst svänga sig mellan genrer och känslospel, utan att förlora i konsekvens eller tappa bort sig i osammanhängande utspel. Det ryms en spännvidd i artistens berättarkonst som med små medel förmår komma oförskämt nära. På Kids in the street ljuder den dessutom mer välkomnande än någonsin tidigare.
Mark Andersson
Justin Townes Earle – Kids in the street (New West Records/Border)
