Dave Rawlings tredje album i eget namn är ett prydligt syskon till 2015 års Nashville obsolete. Den suggestiva berättarkraften är här ersatt med ystra stunder vid lägerelden, i goda och för all del välspelande vänners lag
Fint flankerad av Gillian Welch och medlemmar ur Dawes och Old Crow Medicine Show puttrar Poor David’s almanack av lekfull närvaro i sånger som Money is the meat in the coconut, Yup och Good god a woman. Det är hantverksmässigt högklassig och många gånger uppfriskande impulsiv musik, stundtals punkterad av ett sällan förekommande men sällsamt allvar.
Det ger en spretig helhet där ömsinta Airplane, elektriskt sprakande Guitar man och avslutande Put ’em up solid står i tämligen bjärt kontrast till de många, folkiga putslustigheterna.
Nog för att de rappa färgskiftningarna är nöjsamma, och sångerna alltigenom njutbara, men spräckligheten tenderar också att rubba albumets fokus, som många gånger är alltför fladdrigt för sitt eget bästa.
Det gör Poor David’s almanack till en upplyftande om än flyktig albumhistoria.
Mark Andersson
Dave Rawlings – Poor David’s almanack (Acony/Border)
