Sadler Vadens debut utanför Jason Isbells The 400 Unit är en habil albumhistoria. Jämförelsen med den närmaste gemensamma nämnaren är förstås onödig. Den samtida americanans kronprins gör ungefär allting med större finess än Vaden. Men i det grundläggande musikaliska köttet är kollegorna tätt sammanvävda.
Vadens sydstatsrock är förnämligt utförd, muskulös och hjärtlig. Nog för att formuleringarna är allt annat än omvälvande, men sångerna här bär rakryggat lika mycket sig själva som det musikaliska arv ur vilka de är sprungna.
Artisten blandar friskt moderbandets pliktskyldigare rockådra med försiktiga folkflirtar och en inte så liten gnutta av John Mellencamps hitkänsliga heartland-rock. Bäst låter det i fina CSN-flirten Broken home, End of the road, och tolkningen av John Morelands Nobody gives a damn about songs anymore, vågat omarbetad till ett slags bombastisk rockhymn.
Stundtals ljuder sångerna här väl skolboksmässiga, men uppriktig i anslag är Sadler Vadens albumdebut alltjämt en njutbar historia, om än bara för tillfället.
Mark Andersson
Salder Vaden – S/t (Sadler Vaden/Border Import)
