Drygt tjugo år in i karriären har Christian Kjellvander sannolikt inte varit bättre än han är idag. De tre senaste albumen tillhör katalogens finaste och liveformen har slipats i takt med formspråkets utveckling mot en friare dialekt, som för den skull inte förlorar sina kärnvärden.
Frihetstörsten, såväl den sinnliga som fysiska reflekteras också tematiskt när Kjellvander gör turnépremiär i Växjö. Lejonparten av sånger kommer från senaste albumet Wild hxmans, vars kostym klär framförandet. Det är ömsom vilt krängande, ömsom finkänsligt, burdust elektriskt sprakande och besjälat av en uppriktig vilja att möta splittring med förbrödring.
I samspel med det lyhörda bandet (Per Nordmark är en urkraft på trummor) ger artisten ur sin låtskatt, där sånger om flykt och rörelse pekar ut en tydlig riktning. Transatlantic rider mullrande ljudvågor, Halle lay lu jah och Curtain maker kontrasterar varandra i återhållna och fullständigt frisläppta explosioner, medan The valley och Portugal utgör ett slags andningspauser i färden framåt.
Det är lika jamfriskt och öppet som introvert, med agendan abstraherad och stötvis sipprande in i diskreta omformuleringar, tydligast kanske mot slutet av Strangers in Northeim, där textens avslutande besvärjelse förvandlas till en uppmaning om aktivt motstånd mot mörkermakterna. Det är finessrikt och fängslande, precis som konsertupplevelsen i stort.
Mark Andersson
