Musik: Somebody’s knocking

Mark Lanegans resa från grungens glada dagar till återblickande folk, via Waitsiska utflykter och vidare mot nåt slags cocktail av hård- och postrock har knappast varit vare sig spikrak eller uteslutande högkvalitativ. Fängslande har artisten alltjämt alltid varit i sitt oberäkneliga och infallsrika skapande. 

Undantaget fina samarbeten med Duke Garwood har Lanegans musik dock på senare år kanske tappat lite av sin mest omedelbara attraktionskraft. Tacknämligt då att Somebody’s knocking är artistens mest fokuserade och lekfulla försök sedan 2012 års Blues funeral.

Här flyttas elektroniska influenser till frontlinjen i spänstig och inte sällan dansant pardans med ilskna elektriska gitarrer och sångarens allt mer sargade bariton.

Stundtals låter det som om själve fan hade haft en hand med i leken. Det är förstås ett gott betyg för en americanans Glenn Danzig som på den skälvande gränsen till 2020-talet låter lika revitaliserad som relevant.

Mark Andersson

Mark Lanegan Band – Somebody’s knocking (Heavenly/Border)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *