Det är med Whitney Rose som med Sam Outlaw – hon engagerar trots att musiken balanserar på gränsen till pastisch.
Rose har paketeringen att tacka för mycket. South Texas suite är smäckert arrangerad och producerad. Tillbakalutad men inte anonym lyfter produktionen stundtals väl standardiserade sånger till njutbart snitt.
Fint hantverk är förstås ingen garanti för originalitet – Rose är en lyhörd klassicist mer än någonting annat. Anslaget ger ett för all del charmigt men också distanserat uttryck.
Men när artisten blickar bortom standardformulären, som på fina Bluebonnets for my baby och Lookin’ back at Lukenbach öppnas dörrar bortom de rena banaliteterna.
South Texas suite viskar om mer beständiga ögonblick, i väntan på att förverkligas.
Mark Andersson
Whitney Rose – South Texas suite (Six Shooter Records/Thirty Tigers)
