The straight hits!

The Texas-Jerusalem crossroads i all ära, Josh T. Pearsons finaste stund heter alltjämt Last of the country gentlemen. Inte bara är det ett av det tidiga tiotalets mest sorgligt förbisedda album, men också en alldeles utsökt och skakande inblick i det mänskliga psykets mörkare skrymslen.

Den väl senkomna uppföljaren The straight hits! är inte tillnärmelsevis lika elegant, men så är det också ett radikalt annorlunda album. Här ryms tio föga hittiga hits, förvisso mer omedelbara än föregångarens sånger, men långt ifrån så raka som varje låttitel lite ansträngt vill göra gällande.

Istället bökas och stökas det betänkligt med den frisinnade rockmusikens många beståndsdelar, när Pearson flirtar vilt med The Replacements, Exile on Main st-Stones och The Birthday Party. Visst ryms här också spår av Lift To Experiences burdusa temperament, men i övrigt rör det sig om en ordentlig skinnömsning som låter lika sanslöst spretig som ljuvlig.

Ty mer än något annat är The straight hits! ett hedonistiskt försök till dekonstruktion av konstnärsjaget. Det misslyckas förstås, och resulterar i skapandet av en ny persona – minst lika engagerande som den gamla.

Mark Andersson

Josh T. Pearson – The straight hits! (Mute/Border)