Det finns ett avsnitt i Vardagar 3 där Ulf Lundell, berövad sitt körkort efter rattfylledomen sätter sig på den lokala bussen. Det tycks vara något slags permiäråk för författaren. Storögd inför upplevelsen inser han att det här med lokaltrafik faktiskt är någonting ganska trevligt.
Det kan tyckas vara en trivial historia, en lätt verklighetsfrånvänd uppenbarelse från en man närmare sjuttio som inte har behövt (eller för all del velat) dela färdmedel med andra. Men istället blir den lilla passagen lika charmant som gripande. Det bor något barnsligt, ja rent oskyldigt i skildrandet av den nyvunna erfarenheten, där den till åren komne isolationisten plötsligt finner sig mitt i kollektivet.
Liksom sina föregångare är Vardagar 3 full av sådana här till synes alldagliga stycken som alltjämt obevekligen kastar läsaren rakt in i det digra bladvändandet.
Mycket känns igen, Lundell skriver sitt år – fyllan och ångesten, nykterheten som utmanas av en ny kamp mot den tryckande svartsjukan, fåglarna som ett slags symboler för själslig frihet, vilka man också behöver skrika ”fuck off!” åt när stöket blir för påträngande.
Men det är också en roman i större rörelse än de föregående volymerna. Här ersätts vardagslunken i stora sjok med skildringar av turnélivet, dess glädjeämnen och vedermödor, när Lundell erbjuder en ofiltrerad inblick i sommarturnéns loggbok. Det är upplysande läsning, om tråkiga hotell och långa stadspromenader, men framförallt om drivkraften att konstruera sitt värv, om livekonsertens dramaturgi, det komplicerade mötet med publiken och hungern efter resandet.
Det är också de snurrande hjulen (även om bilen tvunget står i ladan) som bär Vardagar 3:s tematik. Det logistiska kaos som följer på domen speglar en stundtals motvillig men alltjämt av jävlar anamma styrd personlig, eller för all del privat strävan efter framåtanda i en samtid som kränger sig allt längre bort från erövrade upplysningar och idealiserade sanningar. Det är ett outtröttligt och många gånger frustrerat sökande efter nya sätt att färdas genom livet, om så bara med buss.
Mark Andersson
Ulf Lundell – Vardagar 3, 876 s. Wahlström & Widstrand, 2020.