Uppföljaren till den senkomna Mudcutch-debuten rymmer några av Tom Pettys finare kompositioner på senare år. Här finns sylvassa låtar som hade trivts utmärkt på vilket Heartbreakers-album som helst.
Men bandledarens välkomna storform är också albumets gissel. Nog för att Mike Campbell och Benmont Tench må vara skarpa låtskrivare i sin egen rätt, men den kvalitativa diskrepansen blir påtaglig när deras sånger ställs mot slagkraftiga stycken som trettioettåringen Trailer, här i sin slutgiltiga version, luftig och driven, de rakt rockande Dreams of flying och Hungry no more, och balladsmyckena Beautiful blue och I forgive it all.
Visst, sångblandningen här är för all del omfångsrik och frikostig, byggd på tanken om att alla bandmedlemmar ska komma till sin rätt. Men den är också skendemokratisk, och den goda viljan bromsar i ärlighetens namn ett löftesrikt album som hade kunnat ljuda strålande, om det hade varit Tom Pettys eget.
Mark Andersson
Mudcrutch – 2 (Reprise/Warner)
