När den amerikanska musikens stora litterära berättare sammanfattas är James McMurtry självskriven som en av de i särklass främsta. Sällan högproduktiv, men alltid förstaklassig har artisten skrivit socialrealistisk och storartat formulerad musik i snart tre decennier.
Complicated game bryter inte bara en för artisten sju år lång tystnad, den talar också ett naknare språk, i såväl ord som ton. Till stora delar akustiskt hörs artisten skriva fortsatt knivskarpa personporträtt, den här gången starkt förankrade i personliga relationer och begåvade med en hudnära uppriktighet som tycks tunna ut fiktionen.
James McMurtry bänder sitt uttryck med små medel – blygsamma körer, stråkar och enstaka uppkäftiga loopar sätter färg på artistens särpräglade gitarrspel och kärva röst, i sköra noveller som, med pregnans och urstarkt melodisinne perforerar det lilla livets för all del sällan okomplicerade lager.
Det är ett i många avseenden storartat styrkeprov från en av den samtida americanans mest uttrycksfulla artister.
Mark Andersson
James McMurtry – Complicated game (Blue Rose/Rootsy)