Tim Showalters ideliga ältande om musikens helande kraft är stundtals utmattande tjatigt. Berör sångerna inte avvägningar mellan familjerelationer och rockstjärnetroper komplicerar de, som här, skapandet självt, dess vedermödor och det manliga geniets kamp för sin genialitet. Det är självupptaget och egentligen fullständigt ointressant, men likafullt förmår Showalter att frammana påtaglig och särpräglad slagkraft ur klichéerna.
Kärleken till den vidsynta rockmusiken lyser igenom i varje por av Eraserland. Här finns ingen kostymering, Showalter kan och är den här byggsatsen av elektrisk stjärnglans som så fint sammansatt gör att också repetitionerna känns uppriktiga. Ty i ärlighetens namn har det inte hänt så mycket med uttrycket sedan 2014 års kronverk Heal. De tematiska och musikaliska premisserna är desamma och resultatet blir därefter i mångt och mycket snarlikt – en stilstudie i bredbent bekännelserock att räkna till Strand of Oaks bästa.
Mark Andersson
Strand of Oaks – Eraserland (Dead Oceans/Playground)
