Musik: Faith in the future

Craig Finns första tripp utanför The Hold Steadys trygga rockramar var ett lovvärt försök att styra moderbandets litterära berättande mot ett mer sparsmakat formspråk. På uppföljaren Faith in the future skärper Finn sina ansatser och föder en betydligt mer fokuserad albumhelhet.Med fortsatt skarpsinne berättar artisten, likt en oromantisk Springsteen, barskrapade småstadshistorier om människors med- och motgångar. En sorgesam slöja vilar över merparten av ett material vars hjärta slår hårt i ivrig berättarlusta.

Här bor levda och väderbitna karaktärer inom likaledes skeva kompositioner. Allt vilar vackert på den amerikanska rockmusikens stadiga grund, men Finn bänder också, med små medel, dess beståndsdelar mot nyansrika reflektioner av de historier som instrumenten söker färga.

Det ger inte enkom fint ljudande melodier, men också djupt berörande reflektioner kring det mänskliga varandet. Existentiellt grubblande mot en utsökt tonsatt fond av urban vilsenhet, talar Finn på Faith in the future med sällsynt skarpsinne och hjärta om det stora i det lilla livet.

Mark Andersson

Craig Finn – Faith in the future (Partisan/Border)