En idog student hade Dave Rawlings med lätthet kunnat falla offer för den alltför akademiskt medvetna falang, som vackert men menlöst plöjer sin fåra i den amerikanska rotmusikmyllan.
Istället låter artisten, med svårmatchad subtil uppkäftighet, trolla med den traditionella countryns beståndsdelar, för att finna sånger som söker sig långt utanför dess tvingande bojor.
Det hudlösa omfamnandet av genrens mest basala komponenter känns förstås igen från det närmast symbiotiska samspelet med Gillian Welch. Där liksom här visar Rawlings att sångens bärkraft är friställd dess ramverk, för att våghalsigt svänga sig mellan strikt formulerade bagateller och utdragna medvetandeströmmar.
Det skänker en ranglighet till ett tidvis fyrkantigt komponerande, som gör Nashville obsolete till en kittlande musikalisk resa – träffsäkert formulerad och stundtals alldeles trollbindande.
Mark Andersson
Dave Rawlings Machine – Nashville obsolete (Acony/Border)