Tio år efter kärleksfulla hyllningsalbumet till Townes Van Zandt visar Steve Earle nu sin andre mentor samma vördnad.
Den trubbiga värmen i Guy Clarks sånger blir i Earles tappning respektfullt läst. Karaktäristiskt släpig och förstås mindre flyhänt än föregångaren lyfter Earle kärnvärdena i Clarks kompositioner till ljuset.
Liksom på Townes gör Earle här inga större utsvävningar från den ursprungliga formen. Det är avskalade tolkningar, somliga uppenbara förstatagningar som ömsint formulerade rymmer lika mycket tillgivna minnen som ännu inte dövad saknad. På ett föredömligt sätt visar de bredden i Guy Clarks konstnärskap.
Mark Andersson
Steve Earle & The Dukes – Guy (New West/Border)
