Nog finns det konkurrenter men få som likt Brandi Carlile på allvar kan strida om titeln som den samtida americanans kronprinsessa. På förhållandevis kort tid har artisten sprängt genom mullrika mellanskikt till traditionens finrum med en slagkraft som kanske bara kan matchas av Jason Isbell.
Framgången är på intet sätt oförtjänt. 2018 års By the way, I forgive you var ett styrkeprov och en konstnärlig självständighetsförklaring som trumfade det mesta av kollegiets försök, och öppnade dörrar till allsköns prestigefyllda sammanhang som hade tagit ödmjukheten ur vem som helst.
Skönt då att kunna konstatera att Carlile tycks föga brydd av medgången. På In these silent days skriver hon fortsatt med örat mot myllan och blicken mot den vida omvärlden. Sångerna här är melodiskt spänstiga och slitstarka, med en instrumentering som vågar såväl finess som riv och blir ett tryggt sällskap åt en sagolik röst vars nyansrikedom tycks opåverkad av tidens tand.
Kanske saknas här givna toppar i stil med enskilda centralverk som The Joke, Wheels of Laredo eller The Story, men det ger å andra sidan en sångsamling där alla lagdelar klaffar utan att kasta förminskande skuggor över helheten. Det låter otvunget, elegant och rakt igenom njutbart.
Mark Andersson
Brandi Carlile – In these silent days (Elektra/Warner)
Utvalda spår
You and me on the rock, Broken horses, Sinners, saints and fools, When you’re wrong.
Lyssna också på
Brandi Carlile – By the way, I forgive you
Elton John – Tumbleweed connection
Joni Mitchell – Blue
