Van Morrison hittar hem. Lite så känns det. Keep me singing är artistens bästa sedan 1999 års Back on top, ett album som på liknande sätt förenade den kaledoniska soulen med de balanserade och bluestintade folksånger som artisten på senare år har lutat sig mot.
Ingenting här är förstås sensationellt. Morrison är en trygg artist, skarpsynt också i sina mest oinspirerade stunder. Sångerna här äger alltjämt en beständighet som närmar sig den själfulla form som utgjorde mycket av artistens sorgligt underskattade åttiotal.
Det är varmt producerad och kärleksfullt formulerad musik. Myndigt och prestigelöst framförd vinner den konsekvent bärkraft genom hela sin omfattning.
Måhända är det dumt att prata om återkomst för en artist som aldrig har varit borta, men ett mer än dugligt styrkebesked är Keep me singing alltjämt.
Mark Andersson
Van Morrison – Keep me singing (Exile/Universal)
