Hemmakatten Will Oldham är sannerligen en annan än den älskvärt vilde rumlare som medelst svajig musikalitet, skarpare än de flesta förmådde skärskåda mänsklighetens dunklare vrår.
Idag rör sig Oldham med ett moget lugn. Musiken tassar mer än den river. Men den nyfunna melodiska skärpan från 2019 års I made a place är alltjämt intakt, likaså den där blicken som effektivt och obarmhärtigt klär av samtidens smådjävlar deras illasittande kamouflage.
The purple bird är skapad i nära samröre med David Ferguson. Producentens mjuka och alldeles lagom traditionsmedvetna handlag klär Oldhams pregnanta små noveller om det lilla livets vedermödor i mjuk instrumental skrud, där tämligen traditionell instrumentering kompletteras med blygsamt blås och gråtande stråkar.
Oldham själv predikar förbrödring och kastar förbannelser om vartannat, som var och en gör lite till mans i utsiktslösa tider, men förmår bättre än de flesta att med varsam hand balansera melankoli och hoppfullhet, i en sångsamling lika trösterik som magnetisk.
Mark Andersson
Bonnie Prince Billy – The purple bird (Domino/Playground)
Utvalda spår
Boise, Idaho, London May, Turned to dust (Rolling on), One of these days (I’m gonna spend the whole night with you), Downstream.
Lyssna också på
Hiss Golden Messenger – Hallelujah anyhow
Scott Hirsch – Windless day
Bonnie Prince Billy – I made a place
