Det fanns en tid för inte så länge sedan då John Hiatt snittade ett album per år. Sedan dess har han slagit av på produktionstakten men också laddat bössan synnerligen skarpt när andan väl faller på. Leftover feelings är inget undantag. Bandad i RCA:s klassiska Studio B i nära samarbete med Jerry Douglas lyhörda band slår det gnistor om sångsamlingen, sitt minimalistiska format till trots.
Mycket av berömmet kan förstås tillskrivas Hiatts oklanderliga handlag. Den snart sjuttioårige artisten vet fortfarande att balansera putslustigheter med hårt kallt allvar och förmår pressa fram hjärtsnörp också ur de mest urmjölkade av ackordföljder. Douglas manskap pyntar med frisläppt exakthet och ger sångerna här lika mycket stuns som luft i smäckra violintoner och silverklingande Dobro.
Allra bäst låter det när Hiatt blickar inåt och bortåt, mot den egna musikens rötter (The music is hot), broderns självmord (Light of the burning sun) och bistra minnen av brusten kärlek i avslutande I’m in Asheville.
Det är stunder där artisten kommer snubblande nära formen från den senare karriärens kronverk, Terms of my surrender och som gör fåtalet petitesser (Long black electric Cadillac är mer kul än bra, och omläsningen av fina All the lilacs in Ohio tämligen onödig) lätta att skaka av sig. Ty mer än någonting annat är Leftover feelings ett lika välkommet som vitalt livstecken från en av den samtida amerikanska rotmusikens främsta berättare.
Mark Andersson
John Hiatt with The Jerry Douglas Band – Leftover feelings (New West/Border)
Utvalda spår
The music is hot, Light of the burning sun, I’m in Asheville.
Lyssna också på
Greg Brown – One last goodnight kiss
James McMurtry – It had to happen
Dave Alvin – King of California