Det blåser på alla möjliga sätt i Ulf Lundells nya vardagsvolymer. Det är vilda säsongsvindar som ruskar liv i landskapen, det är unkna politiska diton att förfasas över och det är en pandemi som blåser in över landet. Lundell själv blåser i alkolås för att få ta sin Aston Martin ur ladan och ut på vägarna, mest tycks det köras till verkstaden.
Lunken på Österlen fortsätter, det vaknas och vandras. Det arbetas oförtrutet i ateljén. Författaren våndas över rattfylledomen men finner glädje i ett cykelburet halvår. Det läses och refereras böcker och artiklar, förbannas stora och små dumheter. Trädgård och fåglar tas om hand, somliga fjäderburna vänner dör av fettlever. Författaren köper annan sorts fågelmat och funderar över varför valnötsträdet inte bär frukt.
Låter det en smula enahanda? Det är det, men Lundells ordflöde är också en ofiltrerad skildring av ett liv och ett levande så som det ser ut lite till mans (om än här hos ett någorlunda priviligierat subjekt). Man har det man har och gör det man gör. Det är en kamp mot ekorrhjulet och med det där andra som snurrar bakom skallbenet, ett ältande för all del, men vem känner inte igen sig?
Sen ställs förstås allt på oförutsägbar ända och den privata, ja för all del stundtals rätt så intima inblicken i personen Ulf Lundells liv blir en alltmer påtaglig spegling av tidernas gemensamma mödor. Genom igenkänningens dramaturgi närmar den sig ett slags allmängiltighet, eller likgiltighet om man så vill. Ty i takt med ett utslätat globalt tillstånd blir Lundells röst en bland många som pendlar mellan hopp och förtvivlan när ett löftesrikt nytt decennium sprängs i småbitar av den allt överskuggande pandemin.
Känslorna styr stilistiken, det är barskrapat men spänstigt i explosivt orerande och självupptagna statusuppdateringar. Men det finns en finess i de öppna spjällens estetik som gör texten till en öppen dörr in i och ut ur den egna slutna världen. Således blir Vardagar 4 och 5 också något att hålla i handen, eller kanske snarare att svära ikapp med när jorden snurrar långsamt och vindarna blåser hårt.
Mark Andersson
Ulf Lundell – Vardagar 4 och 5, 667 resp. 726 s. Wahlström & Widstrand, 2021.
