Doug Paisleys sånger är så skenbart enkla att de skulle kunna avfärdas som rena bagateller. Men de äger också en subtilitet där nyansrikedomen blir i det närmaste subliminalt levererad för att lägga sig som ett plåster över själen.
Kanadensaren må mycket väl väga ord och ton på guldvåg (vilket skulle förklara att produktionstakten inte är särskilt skyndsam) men det som strömmar ur högtalarna ljuder alltjämt helt otvunget.
Här ryms John Prineska kvaliteter, om inte i formuleringsförmåga så i egenheten att också få de mest nedkokta av koncentrat att drypa av djuptänk.
På Say what you like blickar Paisley blickartillbaka genom minnesbanken, via gamla kärlekar och tillkortakommanden till något slags sinnesfrid.
Det är njutbart i så gott som varje spår, men låter aldrig mer sorgesamt vackert än i den drygt sju minuter långa och i längtan sparsmakat återblickande Holy roller.
Mark Andersson
Doug Paisley – Say what you like (Outside Music/Border)
Utvalda spår
Holy roller, Wide open plane, Rewrite history, Almost.
Lyssna också på
John Prine – Bruised orange
Jennifer Castle – Angels of death
Joe Henry – Trampoline
