Man kan säga vad man vill om tjugotreårige Colter Walls omöjligt ålderdomliga röst, men när den mullrar lyssnar man, när den är tyst väntar man på att den på nytt ska göra sig hörd. Det är en stämma som gjord för dammiga sånger om öppna vidder och sorgliga människoöden.
En sparsmakad traditionalist bänder Colter Wall för all del inte uttrycken mer än nödvändigt. Liksom föregångaren är Songs from the plains trubbiga countrysånger levererade med rakryggad och alldeles lagom oborstad instrumentering. Det är fint men också ganska ospännande. Istället är det i berättelserna och dess leverans som Walls styrkor bor.
Nog för att det stundom är teatraliska dramer genom skrönor nedärvda som här upprepas. Men Wall vet att också välformulerade repriser äger sin skönhet. Genom att kasta alla krav på originalitet för vinden vinner sångerna ett slags tidlös beständighet på sin färd från mången grovkornig strupe till en annan. Det är många gånger gott nog.
Mark Andersson
Colter Wall – Songs of the plains (Thirty Tigers/Border)