Musik: To the sunset

Genom åren har Amanda Shires svurit sig fri från genrebundna förpliktelser till förmån för musikaliska upptäcktsfärder såväl inom som utom den vidsynta rotmusikens trygghetssfär. På To the sunset korsas uttrycken i en koncentrerad kompott av indietvistad americana och elektronisk pop där Shires, trots spretiga utgångslägen undviker att gå på kollisionskurs med sig själv.

Albumet utgör ett burdust avbräck från föregångarens sparsmakade tonspråk. Här sprakar och smattrar det om musiken, Shires violin uppför sig som långt mer än ett instrument konstruerat för lidelsefulla accentueringar, produktionen bygger luftiga rum för artistens skarpa narrativ att frodas. Här ryms skildringar av mänsklig närhet och vardagliga vedermödor. Lika psykologiska som fysiska i anslag växer de sig stora i listiga formuleringar och musikalisk djärvhet.

Visst finns här kvardröjande spår av den ansträngdhet som har genomsyrat somligt av artistens tidigare crossover-försök. Men To the sunset parerar fallgroparna genom att löpa linan ut. Det ger ett album som kanske är Amanda Shires idémässigt mest konsekventa, om än inte fulländat.

Mark Andersson

Amanda Shires – To the sunset (Thirty Tigers/Border)