»Fuck me… I’m alive.« sjunger Ryley Walker på den folkjazziga progmackan Rang dizzy. Han låter lite överraskad, som trodde han inte att han skulle ta sig levande ur ett mångårigt substansmissbruk. Oskicket har lyckligtvis bytts ut mot en klart sundare arbetsnarkomani. Efter idel spretiga musikaliska utflykter med bland andra Kikagaku Moyo, Brett Nacke och Charles Raumback landar Walker på nytt i sitt alldeles egna infallsrika universum.
Course in fable låter på samma gång bekant som alldeles nyförlöst. Med John McEntire i producentstolen är tungsinnet från Deafman glance som bortblåst. Istället svär sig Walker tydligare till hemstaden Chicagos postrockarv och därmed också ett fortsatt ointresse av att anamma några som helst genremässiga dogmer.
Den tidiga karriärens flirtar med John Martyn och Bert Jansch svävar som små själstvinnande andeväsen över sånger som plockar infall lika mycket från Jim O’Rourke som Miles Davis (hör den subtila passningen till Sivads vassa framstötar i frisläppta Pond scum ocean).
Referensrikedomen är allt annat än tyngande. Istället utgör den en nätt språngbräda för ett konstnärskap där nyfikenhet och upptäcktslystnad är fortsatta ledord. På Course in fable är uttrycket storögt som hos den som plötsligt ställs inför livets första friska vårvind.
Mark Andersson
Ryley Walker – Course in fable (Husky Pants/Border)
Utvalda spår
Striking down your big premiere, Pond scum ocean, Rang dizzy.
Lyssna också på
Tortoise – Millions now living will never die
Miles Davis – Live evil
Brett Naucke & Ryley Walker – I am aware we do not save each other very often
