Bob Dylan tolkar stundtals andra artister i albumpar (tänk tidiga nittiotalarna Good as I been to you och World gone wrong).
Det andra verket är sällan varken bättre eller sämre än det första, men måhända mindre spännande i sitt tematiska utforskande. Så också här. För nog känner man igen sig i Fallen angels omskrivningar av sånger populariserade av Sinatra.
Anslaget från föregångaren Shadows in the night är snarlikt. Vördnadsfullt och vackert leker Dylan och bandet med midnattsserenaderna här. Han sjunger exemplariskt. De subtila skiftningarna framhålls, framför omstörtande revisioner. Men Fallen angels ljuder också luftigare än sitt syskon. Låtvalen är ystrare, och för all del mindre obskyra.
Här görs tämligen plikttrogna men tjusiga versioner av Young at heart, All the way och Come rain or come shine, tolkningar som i mångt och mycket äger mer gemensamt med de som rymdes på Christmas in the heart, än dunklare crooner-utsvävningar.
Det är uppriktigt fröjdefulla hyllningar till svunna dagars tonkonst. Som sådana alldeles strålande och fortsatt karaktäristiskt grävande i den amerikanska musikhistorien.
Mark Andersson
Bob Dylan – Fallen angels (Columbia/Sony)
