Efter att ha tröskat separationsmörker på 2020 års My love is a hurricane och postpandemisk rock bottom-gospel på Backslider tycks David Ramirez slutligen skönja ljuset i tunneln. Ja, det finns ögonblick på nya All the not so gentle reminders där Austin-sonen faktiskt låter rent salig.
Det är svårt att klandra honom, ty i takt med att dunklet ruskats ur själen tycks också kreativiteten, inte så mycket ha sipprat som flödat in för att fylla alla tänkbara tomrum.
Så spretar det också betänkligt om albumhelheten. Intrycken tycks ha varit så många och friska att sorteringen fått komma i andra hand. Men Ramirez låter hoppfullheten fungera som röd tråd genom sångsamlingen. Han tvinnar den av cinematiska stråkar, tjockt blås, jazziga undertoner och ett litet mått melodrama – inte så mycket för att markera att dagarna då artistens musik med enkelhet kunde klassas som americana är över som för att infallen, hur skiftande de än må vara tycks ha varit helt vitala för överlevnaden.
Impulsiviteten blir behållningen här, men den är också albumets akilleshäl och gör knappast All the gentle reminders till David Ramirez mest beständiga giv. Att det är hans mest uppriktiga råder det alltjämt inga tvivel om.
Mark Andersson
David Ramirez – All the not so gentle reminders (Blue Corn Music/Border)
Utvalda spår
The music man, I never meant to slow you down, Waiting on the dust to settle, Do not disturb me, A bigger world.
Lyssna också på
Andrew Combs – Ideal man
Joe Pug – Windfall
David Ramirez – Rules and regulations
