Lou Hazel gör lekfull och ombytlig rock i skarven mellan tradition och innovation. Riot of the red lutar sig mindre mot debutens Dylandoftande folk till förmån för en klart fylligare kostymering, inte alls olik den som Rayland Baxter och Aaron Lee Tasjan med fingertoppskänsla applicerar på ett i grunden välbekant uttryck.
Det är americana med subtil popnerv, där Hazel inom folksångens ramverk skriver skarpa och melodistarka mikronoveller om små människor som försöker navigera en alltmer svårbegriplig värld. Han gör det med en narrativ och melodisk mognad, inte sällan större än hos klart mer namnkunniga och årsrika kollegor.
Styrkorna i språket tas ömsint tillvara och stärks av musikens otvungna anslag på ett album lika chosefritt som briljant i sin enkelhet.
Mark Andersson
Lou Hazel – Riot of the red (Superboco)
Utvalda spår
Little peace, Heat wave, Phone calls with mom, Nothing here but love, Long sleeve summer.
Lyssna också på
Rayland Baxter – Feathers & fishhooks
Aaron Lee Tasjan – Tasjan Tasjan Tasjan
Leeroy Stagger – Strange path
