Det finns två Nathaniel Rateliff, dels souldomptören som härjar kompetent men skolboksmässigt med The Night Sweats, dels den lite försynte men själsblottande soloartisten som gör lite som han vill oberoende av genrebegränsningar.
Den sistnämnde blottar sitt hjärta på And it’s still alright – en karaktäristiskt sparsmakad och tacknämligt motståndslös historia som alltjämt behandlar tunga ämnen. Död och uppbrott silas med varsam hand genom lager av jordnära folk, blygsamt bombastisk pop och rock med mer hjärta än muskler.
Det är ett kort och njutbart album som utan omsvep skärskådar det stora lilla livet och dess oundvikliga förgänglighet, och erbjuder en väg tillbaka ur mörkret.
Mark Andersson
Nathaniel Rateliff – And it’s still alright (Stax)
