Angel Olsen sväljer en dynamitgubbe och spränger bort de senaste årens pansar av eklektisk bombasm. Kvar blir ett blottat hjärta och ett sound som lutar sig mot debutens introverta återhållsamhet snarare än bångstyrig indierock.
Sångerna här är uppgörelser med ett gammalt liv, där Olsen rycker plåstret av ny och gammal kärlek, skärskådar privata förluster och triumfatoriskt besjunger brottet med de bojor som har hållit den egna sexualiteten i skamfullt grepp.
Jonathan Wilson klär separationssångerna i mild countrypalett. Det är ett retroestetiskt angreppssätt inte alls olikt det han applicerade på Erin Raes senaste och minst lika välljudande (om än mer Laurel Canyon-ljudande) giv. Arrangemangen är smakfulla, med gråtande strängar och tillbakalutade rytmer som lyfter melodier och Olsens bländande sång till den omedelbara förgrunden.
Stilistiken matchar tematiken. Den ljuder lika mycket återblickande som omedelbart närvarande och sätter guldkant på Angel Olsens bekännelser tillika starkaste samling sånger sedan Burn your fire for no witness.
Mark Andersson
Angel Olsen – Big time (Jagjagjuwar/Playground)
Utvalda spår
This is how it works, All the flowers, Big time, All the good times.
Lyssna också på
Emmylou Harris – Pieces of the sky
Erin Rae – Lighten up
Courtney Marie Andrews – Old flowers
